Hur håller man en verksamhetsapplikation tillgänglig under ett avbrott?

De fyra villkoren

Data är konsekventa. Applikationen och dess databas ska kopieras tillsammans, i ett tillstånd som databasmotorn accepterar att öppna. En filkopia som tas mitt under en skrivning kan starta med en databas som leverantören bedömer som korrupt. Verktyget för säkerhetskopiering eller replikering måste känna till databasen (viloläge, transaktionslogg), inte bara disken. För SQL Server rekommenderar Microsoft dessutom att säkerhetskopiorna placeras på en annan fysisk plats än databasfilerna, och påminner om att man inte har någon återställningsstrategi förrän man har återställt en kopia på ett testsystem och kontrollerat dess integritet.

Reservmiljön är dimensionerad för att arbeta i, inte bara för att ”visa att den startar”. En instans som är för liten för tio samtidiga användare skapar ett programvaruavbrott i stället för hårdvaruhaveriet.

Nätverksvägen är klar. Två vanliga tekniker:

• behålla samma IP-adress som arbetsstationerna ser, tack vare en lokal utrustning som omdirigerar till reservmiljön;
• ändra ett DNS-namn och acceptera spridningstiden och arbetsstationernas cacheminnen.

Den första är smidigare. Den förutsätter att en agent eller en enhet fortfarande fungerar på platsen. Om hela platsen förstörs (brand) finns det ingen lokal agent längre: fjärranvändarna går då via en publik reservadress, förutsatt att den har reserverats och testats. En BCP för en hel plats och en BCP för en enskild server förbereds inte på samma sätt.

Någon kontrollerar applikationen, inte bara systemet. Att öppna inloggningssidan räcker inte. En behörig användare gör det vanliga momentet: söker fram ett ärende, tar fram ett dokument, skriver ut.